MaosLillaLiv

Jag har så ont. Jävla revben. Kan inte sova, inte andas, inte röra mig. Det gör mig så ändlöst irriterad. Gillar inte att ha ont. Och ändå har jag det alltid. -.-

Idag är en konstig dag. Vaknade med mensvärk of doom och ont i revbenet. Hade lyckats hosta så mycket att jag antagligen fick en spricka. Sedan tog jag mig upp alldeles för sent på dagen och segade mig igenom den med serier tillsammans med Menos. Vi åt lite, sedan lade vi oss i min säng och pratade. Efter en stund lade han huvudet på min bröstkorg precis där jag hade ont men det var lugnt då. Ända tills han behövde flytta lite på sig och tog stöd med huvudet. "SPRAK!" skrek mitt revben, och jag tror aldrig jag haft så ont som just då. Nu sitter jag här, med brutet revben. Menos har gått till Emil och jag tror att jag be Elsa att hjälpa mig ner i sängen så jag får sova. hm.. ja, puss.

Det var ett tag sedan jag skrev någonting nu. Och så brukar det bli när jag bloggar. Livet går i vågor, så gör även bloggen. Jag vet inte ens varför jag skriver nu, men det är antagligen vinet som ger mig denna plötsliga lust att skriva. Nyss var det fest, nu är jag ensam i lägenheten med mina tankar. Och jävlar vad de snurrar och helvete så ont det gör. Mina tankar är vassa som nykrossat glas. Tankar som jag inte velat ta i för mycket fram tills nu. Jag känner mig liten, så oändligt liten.